Intervju grafiska faciliteringsexperten Jesper

Inspirerande intervju med den grafiska faciliteringsexperten Jesper Oehlenschläger       

Under de sex år som Future Factor har sålt Neuland-produkter så har grafisk facilitering blivit mycket mer utbrett.
Vi har därför frågat den danska experten Jesper Oehlenschläger om varför han, som en av de första, kastade sig över detta nya ’affärsområde’, så vi kan skörda guldkorn i form av hans erfarenheter och skicka dem vidare till dig som gärna vill lära sig av de bästa i branschen.  
Du kan välja mellan att se och höra nedanstående video med Jesper på danska, eller så kan du läsa intervjun på svenska här.

Vad var det som gjorde att du började med grafisk facilitering?

Jag kommer från konsultvärlden och har varit både lärare och företagskonsult i många år.  

Jag har tagit många kurser i power point, men kände efter ett tag att det var mer power pointen som styrde mig snarare än att jag styrde power pointen.

Utifrån det började jag rita välkomstplanscher och agendor m.m. Plötsligt kom några fram och frågade om jag ville hålla en kurs i hur man ritar på ett blädderblock. Jag tackade ja till utmaningen och det var kul att se hur meningsfullt folk tyckte att det var att "tänka med tusch".

Hur har du lärt dig att rita?

Jag har alltid ritat och var ett av de barnen som fick veta i skolan att Jesper kan, bara han sitter och ritar under tiden.

Jag har också trott att jag skulle bli illustratör och leva på det resten av livet. Men för att göra det ska man vara otroligt duktig. Så jag har valt att rita sämre än vad jag egentligen kan eftersom jag då ritar snabbare och med helt annat syfte.

Det ska inte vara snyggt och fint. De handlar om att det ska vara meningsfullt, skapa nya tankar och förståelse.

Så komplexiteten har därför ändrat sig markant (blivit simplare) och hastigheten har stigit markant.  

Lever du nu på att rita på heltid eller har du fortfarande andra konsultjobb?

I dessa (Corona)tider är jag glad för allt jobb, så jag har fortfarande gamla konsultkollegor som kontaktar mig med jobb, men det är verkligen inte särskilt mycket. Jag tycker helt klart att det är roligare att rita. Så jag lever på att rita till kurser och animationer. Allt med lite enklare streck.

Kan du berätta lite om grafisk dokumentation som du ju också är bra på?

Ja, det har dock varit ganska lugnt en (Corona)tid.

Det är ett annat sätt att rita på eftersom det handlar om att rita som referens efter ett möte, konferens eller mässa. Jag försöker att dokumentera vad som händer genom att tänka att det som kommer in i Jespers huvud kommer ut igenom Jespers penna.

Det är inte en fullständig återgivning om vad som hänt.

Allt som sägs blir tolkat och jag ger min uppfattning på det. Det motiverar folk att efteråt gå upp och se (resultatet) och de utbrister ofta: ”just ja, det pratade vi också om, vad coolt att det blev återgivet på det sättet och det får mig faktiskt att tänka på något annat...”

Plus när man kommer hem från konferensen så är det fler som kommer förbi och kickar på den stora målningen på 2 * 1,5 meter än som går och kikar på ett Worddokument som hänger i fikarummet. 

Vad är det med ritprocessen som fascinerar dig och vilka tankar hade du när du ritade boken: Tänk og Tegne med Tusch?

Själva ritandet tycker jag inte är så fascinerande.

Det är mer – vad gör det för våra tankar?

Vad gör det med vårt språk?

Vad händer i våra huvuden när vi sätter oss ner och ritar något?

Tankar blir konkreta, hur ser det ut när vi gör det så här?

En teckning kan visa det. Bokstäver kan berätta vad vi gör, men de målar inte upp en bild som visar hur det ser ut när vi är där.  

Det är som en cirkel med olika sätt att förstå världen på.

Vi tänker, skriver och pratar även om vi inte är bra på det.

Så det är fascinerande att många kommer fram och säger att de inte vill rita eftersom de inte är bra på det.

Kraven på att vara vansinnigt duktig avskräcker oss inte från att tänka, skriva eller prata, men det avskräcker många från att rita.

När vi sätter oss ner för att rita måste vi tänka annorlunda.

Vi måste vara konkreta och det måste vara lugnt där vi sitter med vår penna och papper. Vi måste tänka på vad det är jag vill rita så att ett lager med reflektion läggs ovanpå.

Jag kan inte bara säga något för att jag ska säga något, och sedan hänger det bara i luften och försvinner.

Eller jag skriver något och så kan jag försöka förklara mig ur det jag skrivit efteråt.

Det är faktiskt det som fascinerar mig mest, vad gör det med vårt tänkande och språk och hur kan det påverka hur vi formulerar oss skriftligt. Så att rita ger (kommunikativa) synergier.

Vad kan andra lära av din erfarenhet?

Jag kan lära dem tips och tricks rent hantverksmässigt när det kommer till att rita. Hur ser saker ut och hur kan man förenkla dem?

Så man uttrycker något utan att efterlikna, utan att man symboliserar något.

Också att kunna ha modet att rita. Vi har ju alla ritat i alla fall någon gång i våra liv.

Det första sättet att återskapa verkligheten var när vi kom hem med de första teckningarna till mamma och pappa. Det såg ju ut som skräp.

Men det var ett försök att återbilda hur familjen ser ut.

Med mamma och pappa och ett träd i trädgården, huset och lillebror.

De flesta lyckas ofta återskapa det ganska exakt. Många kan redan som barn med en enkel teckning förklara ett så komplext koncept som en familj.

Att förklara begreppet familj med ord kan vara svårt även för en vuxen.

Men barnen har koll: ”Min familj finns på mitt papper och din familj finns på ditt papper”

Så att rita finns lika djupt inom oss som att prata och tänka.   

Däremot det att skriva är något vi måste gå i skolan för att lära oss. Det finns vissa som har problem med ordblindhet eller dyslexi. Men vi har inte ett koncept som heter teckningsblindhet. Ordblindhet och talblindhet finns, men jag har aldrig hört talas om någon som har teckningsblindhet.

Vi kan alltså tolka teckningar på ett annat sätt. Vi kan alla rita något som symboliserar något och vi förstår alla intuitivt något när vi ser en teckning.   

Vi har fått väldigt bra svar hittills, men finns det något annat som du tycker är viktigt som vi ännu inte har berört angående grafisk facilitering och att rita?
Det viktigaste är faktiskt att bara komma igång.

Att prova det. Bara att prova det.

Vad är det värsta som kan hända?

Det är att folk börjar skratta lite och sedan skrattar vi lite åt oss själva och så har stämningen blivit helt annorlunda - och då kan andra saker hända.

Utmana dig själv och ställ dig framför ett blädderblock och rita bara något.

Hur ser målet ut som vi ska uppnå när vi behöver vara bäst i världen på något?

Hur ser det ut konkret - på pappret? Det skapar andra tankar både hos den som ritar och även för dem som sitter och tittar på.

Och om man inte har modet att ställa sig upp framför andra människor så kan man anteckna lite, rita dessa anteckningar, kombinera text och att rita. Forskning visar att när du tar grafiska anteckningar lär vi oss mer och förstår mer och vi kommer även ihåg mer eftersom fler delar av hjärnan används.

Det kan bero på att mer tid har lagts på att få sakerna ner på pappret, men deltagarna förstår även vissa sammanhang bättre än de deltagare som inte hade antecknat.

Många säger också att om du vill nå ett mål är det bra att visualisera det. Så att man konkret kan se hur det ser ut när man kommer i mål - på pappret. Så min primära uppmaning är: KOM IGÅNG!

Alla kan rita. Vi kanske inte ritar speciellt bra, men alla kan rita.

Och vi har alla gjort det någon gång.

Jesper - Tack för bra svar och din tid